Impuls.

Jag kan inte tro att det är sant.
På två blixtsekunder bestämde jag mig för att gå och köpa ett upptåget kort och åka till Stockholm.
Tåget går klockan 16.25, jag är framme runt sju, allt är då stängt. vad fan ska jag till Stockholm och göra?

Ingmar är en dum fan.

Den rackarns svanen har varit och svettats i den brännheta ugnen á hundratrettio grader, tjugofem jävla minuter.
Tillslut blev jag trött, öppnade ugnsluckan och sa; Ryck upp dig för i helvete, ingenting blir bättre för att du tycker synd om dig själv och övertygar dig om att du borde brinna i helvete, och jag kan försäkra dig om att helvetet är bra mycket varmare än hundratrettio grader, så sluta tramsa nu.
Sedan satte jag upp han, Ingmar - som en hyllning till Ingmar Bergman, på diskbänken och hoppas att han repar sig så småningom. Det blir faktiskt inte bättre för att man försöker dö, det löser sig inte för att lungorna råkar smälta samman och hjärnan får kortslutning, jag kan lova att nästa liv kommer vara lika jävligt ändå.
Dumma jävla svanjävel. Jag har alltid tänkt att den där Ingmar, är han så värst klok egentligen?

Spam.

Eftersom att jag är en rätt skämtsam människa och har publicerat detta överallt..

IDAG,

Vill jag berätta om min bussresa, när regnet öste ner och jag inte hade något annat val än att sätta mig på buss nummer två mot sätra, som alltid är överfull och sitta kvar till Sätra centrum, mitt andra val var en promenad. I spöregnet.
När bussen passerat sjukhuset åker den förbi psykavdelningen, jag försöker titta åt ett annat håll men kan ändå ana ett minne och en inre bild där jag står vid fönstret och räknar bussar, flera timmar i sträck.
Pulsen dubblar sin hastighet liksom hjärtslagen, blicken flackar fram och tillbaka och händerna skakar mer än vanligt.
Jag vill skrika åt chauffören att stanna bussen, rusa ut, lägga mig på marken och låta regnet bilda en pöl runt mig. Jag försöker ta mig samman, andas, in och ut, hittar tillslut David Gray's - Sail away, sluter ögonen, andas, fokuserar.
När jag hoppar av bussen ler jag ett fånigt leende för mig själv. För jag har klarat något jag aldrig trodde var möjligt, stoppa en panikångest attack.

Den andra saken jag vill berätta om är vart resan på buss nummer två leder. Hem till min morbror och hans galna frikyrkliga fru. Makarna är bortresta och deras tre katter lämnas obevakade i en lägenhet á tre rum + kök. Jag har tomatsoppan i väskan och nyckeln i handen. Väl i farstun sitter tre katter och tittar storögt på mig, en aningen påfrestande situation. Jag säger hej och jäklar vad tjocka ni har blivit.Fyller på mat med tanken borde jag? i huvudet. Plockar fram tomatsoppan och springer runt halva lägenheten för att hitta en sax, letar i skåp och byrålådor, hoppas och önskar innerligt att jag inte ska hitta någonting som jag inte vill veta någoting om. Jag hittar ingen sax, svär och går in i badrummet för att se efter om de har någon liten sax i medicinskåpet.. Jag hittar glitterspray, lägger mig ner på golvet och skrattar tills jag inte får någon luft, min morbrors fru är inte bara galen och frikyrklig, hon är en Galen Frikyrklig Glitterpingla. Jag vill leva på det minnet föralltid. Någon sax hittar jag iallafall inte och tar därför demonstrativt den största köttkniv ni kan tänka er och med våld skär jag upp förpackningen med tomatsoppan i, häller den i en kastrull och sätter på plattan. Går till datorn, skrockar skämtsamt åt glitterpinglan. Glömmer bort tomatsoppan och bränner vid den. Blir ilsken, kastar kastrullen ner i diskhon, svär som en borstbindare, skrattar åt tanken på glitterpinglan och glömmer allt det misslyckade som inträffat under dagen.

Förresten har jag gjort en garnboll idag och den blev faktiskt jättefin.

Freakish.

Ibland när hela världen jävlas är mitt badrum nersläckt när jag duschar,
för jag ska verkligen inte behöva se min nakna kropp i dagsljus då.
Ibland när jag inte tror ett ord på vad jag säger när jag står öga mot öga med mig själv i spegeln och upprepar
du är så sjukt snygg, jävligt trevlig, och helvete vad intelligent du är kvinna
då tar jag på mig mina finaste skor och letar febrilt i hela garderoben efter det glittrigaste jag äger, lägger på tre ton smink, sätter på en skiva med riktigt trevliga dansmix låtar och dansar helt freaky tills jag svettas som en gås, därefter gör jag om hela proceduren tills det börjar kännas bra i magen igen. Ibland håller jag på sådär i flera dygn, non stop.

Anekdot.

... Och när jag satte mig på en stol mellan två fula tjejer
som såg ut som två mongon så tittade den ena på mig och tänkte säga hej,
jag tror jag tänkte högt för jag tänkte
"säg inte hej till mig din fula jävel" då sa hon inte hej,
men hon såg bra sugen ut!

13 gram.

En nystart.
Som första skoldagen.
Jag är sju år igen och nyfiken på om detta kommer gå vägen.
Jag ställer mig själv samma fråga nu som då, vad ska det bli av detta?